Välkommen till en webbplats för dig som jobbar med ishallar och andra vintersportarenor! Här kan du ta del av det allra senaste inom teknik, drift, energieffektivisering och kompetensutveckling.

Publicerad 2015-09-25

Energianvändning vid isspolning

Under vintern 2014/15 genomförde EKA – Energi & Kylanalys en studie i ett antal ishallar i Stockholmsområdet där energianvändningen för isspolning studerades. Målet var att mäta vilka vattenmängder och temperaturer som i praktiken används vid isspolning. Syftet var i grunden att få bättre underlag för beräkning av energi- och vattenanvändning men även kylbehov för frysning av vattnet. Vid diskussion med driftspersonal och andra insatta så tenderar svaren att variera vad gäller använd vattenmängd och temperatur, och framför allt så saknas det källor till antagande och tyckande.

Inom ramen för ett examensarbete vid KTH gjordes flödes- och temperaturmätningar på vattensystemen som förser ismaskinerna med varmvatten. Utöver detta så mättes också den verkliga temperaturen på vattnet som kommer ut ur ismaskinen och träffar isen. Vidare så mättes även elanvändningen till ismaskinerna för att få en bild av hur olika ismaskiner står sig energimässigt.

Resultaten från studien visar att de flesta vattenfyllningar är på mellan 300 och 500 liter och med en temperatur i intervallet 30-70°C. Genomsnittsvolymen var omkring 450 liter och motsvarande medeltemperatur var 45°C. Större volymer och högre temperaturer ökar värmebelastningen på isen vilket betyder att kontroll av dessa parametrar spelar roll! Resultaten visar att ungefär 11 procent av kylsystemets totala kylbehov kommer från isspolningar vilket motsvarar ca 90 000 kWh kylenergi per säsong. Detta leder i sin tur till att cirka 21 000 kWh el används av kompressorerna för att kyla och frysa vattnet. Om anläggningen inte värmer vattnet med återvunnen värme utan använder el eller fjärrvärme så kommer det till ytterligare ca 25 000 kWh per säsong för vattenvärmningen. Ismaskinerna använder mellan 2.4 till 5.5 kWh el per avspolning, vilket på säsongsbasis betyder 3 600 kWh respektive 6 600 kWh för de studerade hallarna. Här kommer naturligtvis avspolningsfrekvensen också att påverka den totala energianvändningen.

En mycket intressant iakttagelse gjordes vad gäller spolvattnets temperatur vad gäller påfyllt och verkligt använt. Som redovisats ovan så fylls i allmänhet 45-gradigt vatten, men ut kommer i snitt sällan högre temperatur än 30°C! Detta beror på att ismaskinerna i allmänhet fylls långt innan de ska användas och/eller att svalt restvatten står i tanken vilket blandas ut till en lägre temperatur. Detta visar på värmeförluster som kostar ishallen 10 000-15 000 kWh per säsong och dessutom värms vatten till en onödigt hög temperatur.

Ur ett energiperspektiv så är alltid lägsta möjliga vattenmängd och temperatur att eftersträva, men i slutändan så handlar det om att isen ska bli bra. Det senare är en del av ismakarens hantverk och diskussionen om vad bra is är och vägen dit lär fortsätta långt efter denna studie!

Examenarbetet i sin helhet finns att läsa här.